Poddnamn: SwebbTV2
publicerad: 2024-12-18 14:48
241218 01 A Krönika med Karl Olov Arnstberg Demokratin har ett systemfel leder inkompetenta till
World Values Survey frågade för något decennium sedan vanliga människor i ett dussintal länder runt om i världen: “Hur viktigt är det för dig att leva i ett land som styrs demokratiskt?” Majoriteten svarade “absolut viktigt” och gav demokratin poängen tio på en skala från ett till tio. För Västvärlden finns det endast en legitim politisk världsordning. Emellertid, endast 7% ansåg i samma undersökning att deras land faktiskt styrs på ett “fullständigt demokratiskt” sätt.
Vi är på samma gång drömskt idealistiska och bistert pessimistiska. Det finns skäl för pessimismen. Ingen stat har någonsin haft en regering som fullt ut uppfyllt kriterierna för en demokratisk process och det är inte heller troligt att någon kommer att göra det. Jag ska ge ett exempel:
I början av september år 2024 erbjöd Vladimir Putin Europa och Tyskland att, trots krig och sanktioner, få köpa gas. Den kan levereras genom de ledningar som fortfarande fungerar, efter sprängningen av Nord Stream 2. För i synnerhet Tyskland skulle det innebära att landet med alla sina hotade industrier åter kan konkurrera på världsmarknaden. Putin sa:
För mig är det obegripligt att Nord Streams gasledning i Östersjön sprängdes. Men det finns fortfarande en funktionell ledning kvar. Vad är det som hindrar den tyska regeringen från att trycka på knappen och förhandla med oss, för att koppla på den? Hur mycket är det? 27 miljarder m3 med gas kan omgående skickas till Europa, till Tyskland. Jag förstår inte varför de inte gör det. /…/ För mig framstår det som ett slags professionellt vansinne, schizofreni, helt enkelt nonsens.
Med andra ord, de europeiska ledarna har avsiktligt skapat och upprätthåller den recession som Europa befinner sig i. Vanstyret kan både iscensättas och fortgå eftersom majoriteten av medborgarna inte ägnar någon större uppmärksamhet åt politiken. Förklaringen är att de är upptagna med att leva sina liv.
(…)
Den sista meningen är särskilt intressant. ”Det här är ett farligt resonemang. Här sätter vi stopp.” Det är bara att konstatera. Folket vet inte hur en nation ska styras.
Växlar vi perspektiv, från medborgarnas till politikernas kompetens, så blir man inte heller imponerad. De politiker som i den demokratiska processen sållas fram har helt enkelt inte de erfarenheter eller den kompetens som krävs. Tydligast kan man se det i deras relation till näringslivet.
Av ideologiska skäl har svenska politiker satsat åtskilliga skattemiljarder i de gröna projekt som nu havererar. Det finns gott om exempel som visar att politiker, oavsett partitillhörighet, inte har den kompetens som krävs för att starta och driva företag. Det leder vidare till den större frågan: Har de den nödvändiga kompetensen för att leda landet?
I sitt stora verk Democracy: The God That Failed (2001) går den politiske filosofen Hans-Hermann Hoppe så långt att han påstår att det demokratiska statsskicket för farliga människor till den politiska makten. Vill det sig illa väljer folket Hitler som sin ledare. Han är demokratins största felval under 1900-talet men det saknas inte exempel på lägre nivåer. Olof Palme öppnade dörren för den mångkultur som i dag ställer Sverige inför gigantiska problem, som bidragsförsörjning och kriminalitet. Fredrik Reinfeldt fortsatte denna katastrofpolitik trots att han rimligen såg konsekvenserna. Han tyckte med sin talskrivares hjälp att det svenska folket skulle öppna sina hjärtan, ett annat ord för plånboken. Därefter avgick han och varken svenska folket eller den politiska eliten har ställt honom till svars.
Har folket fått vara med och bestämma om hur Sverige ska förhålla sig till kriget i Ukraina, medlemskapet i NATO och DCA-avtalet med USA? Nej. Är medborgarna upprörda över att många miljarder av deras pengar skickas till Ukraina och således inte fått komma ”vård, skola och omsorg” till godo? Nej, Sveriges medborgarna ger blanka fan i de prioriteringar som politikerna gör. Visst, vi kan klandra medborgarna för detta men det kommer inte att hjälpa. Och givetvis kan vi klandra politikerna för att de inte i första hand ser till sina väljares intressen. Men ytterst är det ett systemfel. Det är den demokratiska modellen för hur ett land ska styras som bär skulden. Jag har inget bättre styrelseskick att föreslå men om vi inte ser demokratins svagheter så kan vi inte göra något åt dem.
Vi är på samma gång drömskt idealistiska och bistert pessimistiska. Det finns skäl för pessimismen. Ingen stat har någonsin haft en regering som fullt ut uppfyllt kriterierna för en demokratisk process och det är inte heller troligt att någon kommer att göra det. Jag ska ge ett exempel:
I början av september år 2024 erbjöd Vladimir Putin Europa och Tyskland att, trots krig och sanktioner, få köpa gas. Den kan levereras genom de ledningar som fortfarande fungerar, efter sprängningen av Nord Stream 2. För i synnerhet Tyskland skulle det innebära att landet med alla sina hotade industrier åter kan konkurrera på världsmarknaden. Putin sa:
För mig är det obegripligt att Nord Streams gasledning i Östersjön sprängdes. Men det finns fortfarande en funktionell ledning kvar. Vad är det som hindrar den tyska regeringen från att trycka på knappen och förhandla med oss, för att koppla på den? Hur mycket är det? 27 miljarder m3 med gas kan omgående skickas till Europa, till Tyskland. Jag förstår inte varför de inte gör det. /…/ För mig framstår det som ett slags professionellt vansinne, schizofreni, helt enkelt nonsens.
Med andra ord, de europeiska ledarna har avsiktligt skapat och upprätthåller den recession som Europa befinner sig i. Vanstyret kan både iscensättas och fortgå eftersom majoriteten av medborgarna inte ägnar någon större uppmärksamhet åt politiken. Förklaringen är att de är upptagna med att leva sina liv.
(…)
Den sista meningen är särskilt intressant. ”Det här är ett farligt resonemang. Här sätter vi stopp.” Det är bara att konstatera. Folket vet inte hur en nation ska styras.
Växlar vi perspektiv, från medborgarnas till politikernas kompetens, så blir man inte heller imponerad. De politiker som i den demokratiska processen sållas fram har helt enkelt inte de erfarenheter eller den kompetens som krävs. Tydligast kan man se det i deras relation till näringslivet.
Av ideologiska skäl har svenska politiker satsat åtskilliga skattemiljarder i de gröna projekt som nu havererar. Det finns gott om exempel som visar att politiker, oavsett partitillhörighet, inte har den kompetens som krävs för att starta och driva företag. Det leder vidare till den större frågan: Har de den nödvändiga kompetensen för att leda landet?
I sitt stora verk Democracy: The God That Failed (2001) går den politiske filosofen Hans-Hermann Hoppe så långt att han påstår att det demokratiska statsskicket för farliga människor till den politiska makten. Vill det sig illa väljer folket Hitler som sin ledare. Han är demokratins största felval under 1900-talet men det saknas inte exempel på lägre nivåer. Olof Palme öppnade dörren för den mångkultur som i dag ställer Sverige inför gigantiska problem, som bidragsförsörjning och kriminalitet. Fredrik Reinfeldt fortsatte denna katastrofpolitik trots att han rimligen såg konsekvenserna. Han tyckte med sin talskrivares hjälp att det svenska folket skulle öppna sina hjärtan, ett annat ord för plånboken. Därefter avgick han och varken svenska folket eller den politiska eliten har ställt honom till svars.
Har folket fått vara med och bestämma om hur Sverige ska förhålla sig till kriget i Ukraina, medlemskapet i NATO och DCA-avtalet med USA? Nej. Är medborgarna upprörda över att många miljarder av deras pengar skickas till Ukraina och således inte fått komma ”vård, skola och omsorg” till godo? Nej, Sveriges medborgarna ger blanka fan i de prioriteringar som politikerna gör. Visst, vi kan klandra medborgarna för detta men det kommer inte att hjälpa. Och givetvis kan vi klandra politikerna för att de inte i första hand ser till sina väljares intressen. Men ytterst är det ett systemfel. Det är den demokratiska modellen för hur ett land ska styras som bär skulden. Jag har inget bättre styrelseskick att föreslå men om vi inte ser demokratins svagheter så kan vi inte göra något åt dem.
[[poddavsnittetDetaljer]]