Poddnamn: SwebbTV2
publicerad: 2025-01-06 11:00
Krönika med Karl Olov Arnstberg – Demokrati och diktatur
Talar man om demokrati kontra diktatur, så är det liktydigt med gott mot ont, men praktiken är ofta mer komplicerad. Att det är folket som har makten i en demokrati är politisk standardretorik (det vill säga struntprat). Det finns inga stater med fungerande folkstyre. Närmast folkstyre kommer Schweiz med sin direktdemokrati, regionalt självbestämmande och återkommande bindande folkomröstningar. Men för övriga Europa är inte Schweiz något föredöme. Statsskicket beskrivs av kritiker som majoritetens tyranni. Paradexemplet är givetvis att landet var sist med att genomföra kvinnlig rösträtt.
Om jag släpper på ont och gott i form av diktatur och demokrati, så är det enda rimliga kriteriet på bra ledare inte att de är tillsatta efter demokratins spelregler utan att medborgarna tycker att de gör ett bra jobb – vilket är mätbart i form av ordning, framsteg och välstånd samt skickligt navigerande mellan olika intressen. Demokratin som styresskick bör inte bedömas moraliskt (som det goda mot det onda) utan instrumentellt.
Det uppstår besvärliga frågor kring demokrati är när demokratiska politiker, som gör ett uselt jobb, ställs mot diktatorer som gör ett bra jobb och för detta får folkets applåder och lojalitet.
Rysslands president tillsätts i allmänna val men dessa har utformats på ett sådant sätt att ingen utmanare har chans att vinna över honom. Alltså är Vladimir Putin diktator. Den uppfattningen stärks dessutom av att han i omgångar varit Rysslands president och premiärminister sedan augusti 1999. I mars i år vann Putin återigen presidentvalet. Västliga medier menar att valet var både var riggat och att fusk förekom, men kan inte komma ifrån att det dels fanns alternativ att rösta på och att Putin vann en jordskredsseger, utan att det resulterade i motdemonstrationer och folkliga protester. Sådana har vi sett både i Rumänien och i Georgien efter nyligen genomförda val. Men som sagt inte i Ryssland. Putin sitter säkert i sadeln och har det ryska folkets förtroende, trots västvärldens sanktioner och kriget i Ukraina. Under det närmare kvartssekel Putin suttit vid makten har han gjort ett fantastiskt bra jobb.
Nu kommer det problematiska: Putin vann inte bara valet överlägset utan enligt opinionsundersökningar har han ett folkligt stöd på omkring 80 procent. Han är alltså sams med sina väljare i en omfattning som ingen europeisk ledare kommer ens i närheten av.
Under Vladimir Putins despotiska hand är Ryssland ett välmående och väl fungerande land, låt vara att det inte är demokratiskt i västerländsk mening. Hade Ryssland på 1990-talet, då landet var totalt kört i botten. fått en ”äkta” demokrati, som fungerade lika otadligt som i Sverige, hade det då blivit ens tillnärmelsevis lika bra? Sådant kan man inte veta, men jag tvivlar starkt.
Jag lyfter fram Putin, inte därför att jag gillar vare sig honom eller Ryssland utan därför att han är en ledare som får ett mycket högt betyg av sitt eget folk. Det måste rimligen vara mera värt än att man anförtros ledningen enligt demokratins spelregler, för att därefter svika sitt folk, vilket både Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven gjorde.
Ännu ett exempel är Viktor Orbán och hans politiska parti Fidesz. I en osignerad ledare kallade Dagens Nyheter häromåret Viktor Orbán för halvautokrat, skrupelfri femtekolonnare i Kremls tjänst, smådesperat skojare och en klåpare utan plan.
(…)
Viktor Orbán är tillsatt i demokratiska val. Vad är det för fel på ungrarna som gång på gång väljer om honom? I det senaste valet vann han till och med en jordskredsseger. Att han gör det som varje politisk ledare bör göra, nämligen sätter det egna folket i första rummet, är djupt provocerande för EU:s globalistiska elit.
Ukraina och Moldavien förslås i media börja EU-förhandla. 26 av EU:s 27 medlemsländer har sagt ja. Jag lämnar Moldavien utanför – men Ukraina? Den EU-elit som vill ställa Putin inför rätta och har väldiga bekymmer med Orbán gullar med Zelensky, en politisk ledare som fört sitt land till undergångens rand.
Ser Europas ledare inte vad Zelensky gjort? Ukraina tävlar nu om platsen som världens vidrigaste diktatur. Jag tänker då inte bara på att landet har infört en lag som förbjuder fredsförhandlingar med Ryssland. Inte heller tänker jag på de folkomröstningar som på grund av Zelenskys impopularitet har flyttats till en obestämd framtid, inte heller på att politiska partier och fria medier är förbjudna, inte på att korruptionen frodas som aldrig förr, vilket gäller också för Zelensky. Nej, framför allt tänker jag på de värvningspatruller som åker runt i Ukrainas städer och när de ser en man i stridbar ålder (från 18 till 60) så kan de trycka en inkallelseorder i händerna på honom. Välkommen att dö i ett krig som Ukraina inte kan vinna. Detta land anses värdigt att bli medlem i EU. Jag tar mig för pannan.
Om jag släpper på ont och gott i form av diktatur och demokrati, så är det enda rimliga kriteriet på bra ledare inte att de är tillsatta efter demokratins spelregler utan att medborgarna tycker att de gör ett bra jobb – vilket är mätbart i form av ordning, framsteg och välstånd samt skickligt navigerande mellan olika intressen. Demokratin som styresskick bör inte bedömas moraliskt (som det goda mot det onda) utan instrumentellt.
Det uppstår besvärliga frågor kring demokrati är när demokratiska politiker, som gör ett uselt jobb, ställs mot diktatorer som gör ett bra jobb och för detta får folkets applåder och lojalitet.
Rysslands president tillsätts i allmänna val men dessa har utformats på ett sådant sätt att ingen utmanare har chans att vinna över honom. Alltså är Vladimir Putin diktator. Den uppfattningen stärks dessutom av att han i omgångar varit Rysslands president och premiärminister sedan augusti 1999. I mars i år vann Putin återigen presidentvalet. Västliga medier menar att valet var både var riggat och att fusk förekom, men kan inte komma ifrån att det dels fanns alternativ att rösta på och att Putin vann en jordskredsseger, utan att det resulterade i motdemonstrationer och folkliga protester. Sådana har vi sett både i Rumänien och i Georgien efter nyligen genomförda val. Men som sagt inte i Ryssland. Putin sitter säkert i sadeln och har det ryska folkets förtroende, trots västvärldens sanktioner och kriget i Ukraina. Under det närmare kvartssekel Putin suttit vid makten har han gjort ett fantastiskt bra jobb.
Nu kommer det problematiska: Putin vann inte bara valet överlägset utan enligt opinionsundersökningar har han ett folkligt stöd på omkring 80 procent. Han är alltså sams med sina väljare i en omfattning som ingen europeisk ledare kommer ens i närheten av.
Under Vladimir Putins despotiska hand är Ryssland ett välmående och väl fungerande land, låt vara att det inte är demokratiskt i västerländsk mening. Hade Ryssland på 1990-talet, då landet var totalt kört i botten. fått en ”äkta” demokrati, som fungerade lika otadligt som i Sverige, hade det då blivit ens tillnärmelsevis lika bra? Sådant kan man inte veta, men jag tvivlar starkt.
Jag lyfter fram Putin, inte därför att jag gillar vare sig honom eller Ryssland utan därför att han är en ledare som får ett mycket högt betyg av sitt eget folk. Det måste rimligen vara mera värt än att man anförtros ledningen enligt demokratins spelregler, för att därefter svika sitt folk, vilket både Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven gjorde.
Ännu ett exempel är Viktor Orbán och hans politiska parti Fidesz. I en osignerad ledare kallade Dagens Nyheter häromåret Viktor Orbán för halvautokrat, skrupelfri femtekolonnare i Kremls tjänst, smådesperat skojare och en klåpare utan plan.
(…)
Viktor Orbán är tillsatt i demokratiska val. Vad är det för fel på ungrarna som gång på gång väljer om honom? I det senaste valet vann han till och med en jordskredsseger. Att han gör det som varje politisk ledare bör göra, nämligen sätter det egna folket i första rummet, är djupt provocerande för EU:s globalistiska elit.
Ukraina och Moldavien förslås i media börja EU-förhandla. 26 av EU:s 27 medlemsländer har sagt ja. Jag lämnar Moldavien utanför – men Ukraina? Den EU-elit som vill ställa Putin inför rätta och har väldiga bekymmer med Orbán gullar med Zelensky, en politisk ledare som fört sitt land till undergångens rand.
Ser Europas ledare inte vad Zelensky gjort? Ukraina tävlar nu om platsen som världens vidrigaste diktatur. Jag tänker då inte bara på att landet har infört en lag som förbjuder fredsförhandlingar med Ryssland. Inte heller tänker jag på de folkomröstningar som på grund av Zelenskys impopularitet har flyttats till en obestämd framtid, inte heller på att politiska partier och fria medier är förbjudna, inte på att korruptionen frodas som aldrig förr, vilket gäller också för Zelensky. Nej, framför allt tänker jag på de värvningspatruller som åker runt i Ukrainas städer och när de ser en man i stridbar ålder (från 18 till 60) så kan de trycka en inkallelseorder i händerna på honom. Välkommen att dö i ett krig som Ukraina inte kan vinna. Detta land anses värdigt att bli medlem i EU. Jag tar mig för pannan.